Sitter i min bil och väntar på grönt ljus för att köra ut på Laholmsvägen. Fram till övergångsstället myllrar en skolklass i en energisk våg. Alla stannar i god tid för att inte trängas och riskera att någon blir utputtad i gatan och den förbisvischande trafiken. Det är ganska många vuxna med och åldern kan vara 8-10 år på barnen. En hård hand tar tag i en elev för att stanna och ordna upp två och två i led. Jag kan inte se att eleven som blir skarpt tillrättavisad gör någon större motrörelse men blir igen hårt tillrättavisad och dragen i jackan med ett ryck. Hela situationen andas irriterad vuxen och en för skarpt tillrättavisad elev. Jag vet givetvis inte vad som har skett tidigare under utflykten.
Mina funderingar glider vidare till hur vi vuxna bemöter barn och elever och vad det får för konsekvenser för dem i ders fortsatta liv. Återkommande forskningsresultat visar att många elever får sitt namn negativt (skarpt) sagt många gånger under en skoldag(förskoledag) som en förmaning och uppmaning till något. En brysk hand som tillrättavisar vid ett övergångsställe visar på irriterade vuxna. Irritationen kanske kommer av att vara en i ett arbetslag som inte funkar som det var tänkt. Kanske är de för få vuxna i arbetslaget i förhållande till just de eleverna som bildar klass detta läsår? Kanske är flera kollegor långtidssjuksrivna, utbrända? Kanske är de slitna själva? Kanske tycker de att de har för dåligt betalt? Hur påverkar det alla barnen?
Jag vill att alla som arbetar med barn kan vara glada när de går till jobbet, trivas i sitt arbetslag, ha en bra chef, möjligheter att påverka sin arbetssituation, vara tillräckligt många till antalet. Kunna bli fler när den vana läraren redan vid terminsstarten kan konstatera att just dessa individerna i den här klassen gör att vi behöver vara flervuxna i klassrummet varje dag. Om alla elever ska få sin rätt till en bra skolgång tillgodosedd. Jag vill att det ska finnas möjlighet till flexibilitet som lärarna förfogar över. Jag vill att det även ska kunna vara självklart att släppa ifrån sig resurser till en annna grupp när det är tillfälle och möjlighet.
Vi måste börja med förskolan och höja statusen på förskolelärarans yrke. Höjd status kommer bla av en lön som står i relation till utbildningen. Status kommer med möjligheterna att bedriva verksamhet som är i linje med vad läroplanen för förskolan innehåller. Status kommer av att vara rimligt många förskolelärare till antalet barn och till rimligt många barn på varje avdelning. På detta finns inga exakta mättal utan beror på flera olika samband om verksamheten är bra eller inte. Men ett är säkert, att sätter man ett tak så blir barnantalet aldrig för stort. Att sätta tak ger ett tydligare underlag för budgeten och en tydlighet i vad verksamheten kostar. Det som måste ske politiskt är att förskolan får kosta vad det kostar efter att vi har bestämt hur verksamheten skall vara. Inte tvärtom att man får en påse pengar och så får det bli som det blir med så många barn som det råkar finnas just då. Det är en lång eftersläpning i planeringen av antalet förskolor vilket gör att man måste lösa det genom överinskrivning, med ett tak så går inte det!
