torsdag, januari 24, 2013

Giv mig en rutschkana och en fatboy! Please!

Äkta passion går inte att kopiera, sade en klok konsult. Sant!
Samme konsult klär även av vanligt förekommande kreativitetsövningar sin nytta. Beskrivning av arbetsplatser med rutschkanor mellan våningsplanen och stora sittsäckar "fatboys" att fundera i gör mig grön av avund! Vill ha!

Det slår mig med en förskräcklig tydlighet att proceduren i den kommunala beslutsapparaten kväver all form av kreativitet!! Hur ska kommunen kunna utvecklas och hur ska de goda tillåtande idéerna kunna få plats när formerna är gammeldags i en historiskt tung miljö? När ska majoritetens goda idéer kunna förädlas i rätt miljö?

Kommunstyrelsens sessionssal där vi alltid håller till är från 1930-talet och så även möblerna. Evighetslångt sammanträdesbord med en hierarkisk ordning. Hela väggen en intarsia med naken man och andra motiv från staden. Gräsligt obekväma stolar med så breda och djupa sitsar att alla under 1,80 inte når ner till golvet. Den enda som kan höra och se allt är ordförandestolens position. Från halva salen kan man knappast se något från powerpointens bildspel eller höra vad ledamöterna runt bordet säger. Varför gör vi så här?

Denna vackra sal kan med fördel göras om till kontorslandskap i platsbristens Rådhus!
Kommunstyrelsen kan evakueras till Sveas ovanvåning 2 ggr i månaden (kan Europaparlamentet kan vi) och ha en rund möblering för ett bra samtal. Detta skulle gynna invånarna och den demokratiska processen.

Kommunstyrelsen ut ur sin sal nu!