Jag har precis för första gången i mitt liv röstat i kyrkovalet och det känns bra. Så länge som politiken väljer ut vem som ska sköta kyrkans demokrati så finns alltid en fara med främlingsfientliga och ärkekonservativa grupper. Det är nu på väg att hända och DÄRFÖR använder jag min rösträtt. Jag är född in i Svenska Kyrkan och har inte(kommer nog inte heller) avslutat mitt medlemsskap. Därför har jag rösträtt fast jag inte är döpt. Hittade några trevliga liberaler på listan att ge mina kryss i förtidsröstningen.
SD använder kyrkovalet som politisk putsduk!
Svenska kyrkan utgår från samtiden och det långt ifrån homogena folkhemmet med plats för alla oavsett härkomst. Medan Sverigedemokraterna betonar att kyrkan är svensk, byggd på år av traditioner. Ekumeniskt arbete ogillas skarpt av SD.Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraternas ledning betraktar kyrkovalet den 15 september som en språngbräda till både Europaparlamentsvalet och riksdagsvalet nästa år. Strategin var på plats redan för tolv år sedan, när SD valdes in i kyrkomötet med målet att etablera sig på fler politiska nivåer.
Kyrkovalet karaktäriseras av lågt valdeltagande, vilket i regel gynnar partier och nomineringsgrupper som lyckas mobilisera sina anhängare. Förutsatt att de flesta röstberättigade fortsätter att ignorera kyrkovalet lär SD med andra ord växa igen.
Hur mycket partiets reella inflytande i så fall ökar återstår att se. Hittills har den lilla SD-klicken i kyrkomötet varit marginaliserad. Vad partiet bidragit med verkar ändå vara en förflyttning av det politiska samtalets tyngdpunkt. I Sveriges Radios program Människor och Tro konstaterade biskop Ragnar Persenius i Uppsala för en tid sedan, att SD:s nostalgiska retorik och fokus på ett nationalistiskt folkkyrkoideal saknar legitim koppling till samtiden och till kyrkans uppdrag. Han menar att kritiken visserligen leder till att andra debattörer måste förtydliga sina ståndpunkter, men att samtalsnivån sjunker.
Biskopen menar i radioinslaget att Sverigedemokraterna har en agenda som i vissa fall är svår att upptäcka. Lyssnar man på den tongivande kyrkopolitikern Margareta Larsson (SD) i samma reportage, är budskapet dock tydligt. Hon beskriver Svenska kyrkan som politiserad, och kallar ekumeniska formuleringar på kyrkans hemsida för PR för fel frågor, det vill säga islam.
Det är en märklig och endimensionell beskrivning av kyrkans dagliga arbete, som givetvis måste utgå ifrån samtiden och inte ett daterat och homogent folkhem. Sverige i dag har plats för, och fungerar de facto med och genom, ett stort antal trossamfund och religioner sida vid sida. Här finns mängder av människor av olika härkomst som är i behov av andlig vägledning, omsorg och skydd. Den verkligheten utgår kyrkan från, i en kristen och inkluderande anda.
Det man bör komma ihåg är att kyrkovalet inte bara är en valteknisk språngbräda för Sverigedemokraterna, utan att det också fungerar som politisk putsduk. SD jobbar målmedvetet på att bli ett rumsrent parti i allmänhetens ögon, och i den processen har till synes marginella valframgångar såväl som uteslutningar av partimedlemmar som gjort rasistiska uttalanden betydelse.
Inte överraskande manar Socialdemokraterna sina väljare att gå och rösta, just med hänvisning till att främlingsfientliga krafter måste motverkas. Det finns goda skäl för varför kyrkan inte ska vara en fråga om partipolitik, men så länge vi har ett system där de politiska partierna spelar en viktig roll är Sverigedemokraternas storsatsning ett bra skäl för alla som har rösträtt i kyrkovalet att utnyttja den.
