När jag fyllde 40 tidigt i vintras kände jag en knöl i bröstet. Det var bröstcancer och allt vad det innebar. Skriver detta för att dela med mig till andra drabbade eller oroliga kvinnor. Utan att dra en snyfthistoria kan jag meddela att det var en pärs att gå igenom. Men med envishet, seghet och viljestyrka har jag kommit ut hyfsat på andra sidan. Livet går vidare och man väljer själv hur man ska förhålla sig till cancer. Jag är färdigbehandlad, håret har börjat växa ut och jag har börjat jobba igen. Nu finns det energi för att skriva ner mina funderingar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar