Från LVU till MVG

Igår fick vi ta del av hur man ska jobba i Halmstad med att följa upp skolgången för placerade barn! Mycket bra initiativ och helt rätt åtgärd för att ökade livschanser. Att fokusera på skola och utbildning är något samhället KAN göra när man har tagit över föräldrarollen! En rad andra faktorer rår vi inte på men att säkra en bra skolgång under en ung människas uppväxt och att ha höga förväntningar, det kan alla vuxna inblandade göra. Att ha lyckats i skolan är en mycket viktig del för alla barn för att inte hamna i utanförskap som vuxen. Det gäller i högsta grad även barn som är placerade och där samhället tagit över föräldraansvaret.

Det är vanligt att alla inblandade parter kring ett placerat barn fokuserar på det sociala och skolbiten får "lösas" efterhand. Lågt ställda förväntningar gör inte det hela bättre och skolresultatet blir något av en "icke-fråga". Nu tar man nya tag och utreder barnets egen nuvarande nivå och sätter in det krut som behövs just för den här personen. Man sätter alltså lite blåslampa på skolan och ställer krav utifrån just det här barnets nuläge och behov.

Bra Halmstad! Några kommuner har gjort detta ett par år med mycket goda resultat. Men det återstår de flesta av våra 290 kommuner att ta tag i detta! För jag antar att ALLA kommuner har tagit på sig föräldrarollen åt några av sina unga medborgare.....

Bjud in föräldrarna till skolan - från starten!

I senaste valrörelsen sa min partiledare Jan Björklund att vi skulle ta in föräldrarna i skolans värld för att skapa vettig arbetsro. Många hånfulla röster höjdes mot att det inte skulle hjälpa att kalla in föräldrar för att få lugn och arbetsro i klassrummen när eleverna stökade! Många exempel gavs på hur meningslös den här åtgärden skulle vara. Många kritiker menade att det var fel åtgärd för att nästan alla "stökisar" inte har något föräldrastöd etc. Jag tror att de flesta föräldrar vill sina barn väl och många inte alls vet hur just deras telningar ibland agerar i sin vardag. I lördagens HP finns en utmärkt insändare av en lärare om atomsfären i många skolor. Jag citerar: "Idag upplever jag att skolan är något av ett "ungdomsdagis" där syftet för ungdomarna i första hand är att sköta sina sociala kontakter, de har ju skolplikt och måste vara där."

Tänkvärda ord och manar till eftertanke, vad kan vi göra åt detta? Just att ta in föräldrarna på något naturligt sätt från början är en bra åtgärd! Om de bjuds in redan när de små börjar förskoleklassen att delta närhelst det passar. Att bjuda in till en hel/halvdag under terminen när det kan passa just föräldern. Att det blir ett naturligt inslag med andra vuxna i klassrummen?

Handen på hjärtat, är vi inte fortfarande fast i ett "kvartssamtal" oavsett vad de kallas och ett föräldramöte per termin, ofta på kvällstid? Och eventuellet ringer vi in föräldrar när det kör i hop sig efter att en olöslig konflikt seglat upp? Är detta det bästa sättet att använda föräldrarna som en resurs kring barn och unga människor? Hur ska de vuxna veta hur det är i skolan när de aldrig är med?

Nej in med föräldrarna som ett naturligt inslag och ta hjälp av dem! Då kan skolan även mäkta med att ställa upp och finnas till för dem som mest behöver det, de som verkligen saknar och är utan stöd hemifrån!