Idag har jag igen träffat en ung elev som på ett utmärkt sätt för sin egen talan. Efter att ha blivit hänvisad till särskolan för några år sedan, som den enda lösningen för fortsatt skolgång, går personen nu i gymnasiet. Ett år är snart avklart i särgymnasiet men eleven vill gå i en "vanlig klass" och motsätter sig grupptillhörigheten till allt vad "sär" för med sig. Det klarar du inte är beskedet som kommer från de vuxna i skolan, vilket skapar stark frustration hos den ambitiöse eleven som vill prova. I morgon ska de ha ett nytt möte angående nästa läsår där även föräldrarna deltar. Jag är mycket intresserad av utgången av mötet eftersom jag tror att man vill väl men inte lyssnar......
Vad skapar ökade livschanser hos den unge? Betyg från särgymnasiet och förmodligen en framtid inom Samhall, lönebidrag eller motsvarande konstruerad tillvaro( som är mycket bra för en del). Eller i sämsta fall ofullständiga betyg från den "vanliga" gymnasieskolans kärnämnen men bra betyg och färdigheter i själva huvudämnet? Inte lätta frågor men där givetvis elevens egna ord ska väga tyngst! Lärlingsutbildning kanske vore ett bra alternativ?
forsättning följer......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar