Jobbmanifestet, Alliansen 2010-2014

"Alliansens gemensamma syn på människan är att vi tror på människan och hennes inneboende kraft och vilja att ta ansvar. Vår utgångpunkt är att alla människor är olika men har samma människovärde." Följande rader inleder Alliansens gemensamma nationella valmanifest som presenteras idag. Det är döpt till Jobbmanifestet och är en bra plattform att stå på!

Som folkpartist kan jag konstatera att manifestet är en framgång för oss - vi har fått starkt gehör för de frågor som är Folkpartiets politik. För oss är det alltid helt centralt att ta ansvar för statsfinanserna och Alliansens valmanifest genomsyras av ansvar för ekonomin.
I Folkpartiets valmanifest lyftes särskilt tre framtidsutmaningar fram och vi ser nu att de också är en central del av Alliansens valmanifest.

• Skola och utbildning
• Jobben
• Fokus på äldre

Även på en rad andra områden har vi fått gehör för Folkpartiets politik. Detta stämmer väl överens med den lokala plattformen för Alliansen i Halmstad! Nationellt ska jämställdhetsbonusen förenklas och stora satsningar ska även fortsatt göras på jämställdhetsarbete. Avdragsrätt för gåvor införs - solidaritet ska inte beskattas. Givetvis finns det också några frågor där vi inte har nått ända fram. Att Sverige ska ha en ny folkomröstning om euron och att värnskatten ska tas bort fortsätter vi att kämpa för.

Något som känns extra bra är att kommunaliseringen av skolan ska utvärderas, vilket är ett första steg mot ett återförstatligande av skolan. Alla barn har rätt till en likvärdig utbildning och en bra skola. Det ska inte spela någon roll vilken kommun man råkar bo i!

En helt vanlig dag i en helt vanlig skola

Här nedan är en reklamfilm från mitt parti om skolan. Det den visar är en helt vanlig dag i ett helt vanligt klassrum. Inga direkta "rötägg" eller "värstingar" utan goa ungdomar som gör annat helt enkelt. Ingen dum tanke att bjuda in föräldrar vilket jag tror får många att bete sig lite annorlunda. Det är hela idén med förslaget som orsakat så många underliga reaktioner i medierna. Jag tror att föräldrar/andra närstående vuxna är en outnyttjad resurs! Avlastas skolan får den större chans att hjälpa dem som verkligen behöver - de utan stöd hamifrån!

Alla barn och ungdomar har rätt till en bra skolgång!

Bjud in och involvera föräldrarna i skolan

Omtalat sista tiden är ett förslag att föräldrar till elever som stör undervisningen ska kunna kallas att närvara under lektionerna.Förslaget bottnar i att det är föräldrarna som har ansvaret för att uppfostra sina barn - ett ansvar som en förälder aldrig kan avsäga sig. Om en elev beter sig illa, bråkar och provocerar och stör undervisningen, så är det förstås i första hand läraren som måste försöka hantera problemet på plats. Fungerar inte det så får skolledningen och elevvården kopplas in. Men om det inte hjälper känner sig lärarna ofta maktlösa. Då bör skolan komma överens med föräldrarna om att de är med under skoldagen. För varför använder vi så sällan föräldrarna i skolarbetet? Det har jag undrat länge och det är bra att min partiledare tar upp frågan och efterlyster en attitydförändring.

Föräldrar är en resurs och jag tror att skolan på det här sättet kan frigöra energi till att verkligen hjälpa dem som är utan stöd hemifrån. Gårdagens tv-program Vikarien visar tydligt på attityd och flockbeteende hos ett stort gäng ungdomar. Jag tror inte alla hade taskiga hemförhållanden utan att det lätt "blir så" för alla andra drar eller skiter i sina uppgifter. Helt klart har man problem i verksamheten och varför inte bjuda in föräldrarna/annan närstående vuxen? Vad har vi att förlora på att involvera och engagera viktiga personer i elevernas liv?

När tidsmaskinen går bakåt

Diskussionerna i medierna lämnar nu mycket utrymme till Sverigedemokraterna och det debatteras på insändarsidor. Det deklareras på alla håll om att inte ingå samarbete med dem efter valet. Länge täkte jag att dumhet skall tigas ihjäl och förtjänar inget utrymme. För mig är det helt självklart att Folkpartiet står längst ifrån ett sådant ideoligiskt innehåll som SD har och presenterar. Vi är ett parti med en önskan om fri rörlighet för människorna och som gillar EU och internationella perspektiv i tillvaron. Trångsynthet, människors olika värde, rasism, "folkhemsnostalgi á la 1950-tal" och ojämställdhet är inga framgångfaktorer anser jag för 2000-talet. Varför skulle vi vilja inleda samarbete med den värdegrunden? Det faller på sin egen orimlighet!

Vi går till val på att få förtroendet att regera nästa mandatperiod tillsammans med våra allianskollegor!

I Hallandsposten porträttsvit över listettorna till årets val Kommunfullmäktige kom turen idag till SDs kandidat......(går att läsa på hallandsposten.se i morgon den ligger inte ute ännu.)

Jag noterar att tidsmaskinen går bakåt och i hans egna berättelse används uttryck som assimilering, "mångkulturellt bokslut" (?) stigmatisering(av honom själv för medlemskapet i SD??) och vill även avskaffa hemspråksundervisningen (tvärt emot modern forskning) samt genuspedagoger som tvingar tjejer att bli brandmän mot sin vilja.....

Lugn Per Carlsson, deras argument har inte "normaliserats" det kan man läsa i dagens porträtt!
Det är mycket tydligt vad de har för unkna värderingar och stämmer inte de med partiets så bör de byta kandidat!

Om att komma igen

Igår var jag på konsert med Roxette! Pampigt, nostalgiskt och härlig publik. Lite geggigt underlag att stå på men tur att det var grus efter allt regn som vräkte ner i några timmar för start. Jag vill inte recencera själva konserten men rollerna har helt klart förändrats. Förr var det Marie som briljerade och lyfte musiken genom sin personlighet och underbara röst och Per som var i bakgrunden som duktig musiker och framförallt låtskrivare och hitmakare.

Nu blev rollerna lite ombytta, Per den starke "soloartisten" som styrde och bar det hela. Marie har gjort en fantastisk resa tillbaka till igår, men ändå kände jag att det här var en krävande insats för henne. Hon gjorde det helt klart med bravur och så klart bättre än många andra "friska" artister men inte som förut. Jag funderade på hennes resa som måste ha varit enormt mycket hårdare än min egen och att komma igen. Kanske behövde hon göra detta för att bevisa för sig själv att inget är omöjligt? Alla fansen från hela världen behövde det i alla fall. Lyckan var total för många.

Själv kom jag igen (efter inte lika allvarlig cancersväng) genom att lite för tidigt börja jobba lite för hårt. Dessutom förälskade jag mig i en för stor och opraktisk lägenhet som jag köpte utan att blinka eller pruta(!) och som passade min situation i livet ganska dåligt. Nåväl en del gör andra tokiga saker i euforin över att ha överlevt så min grej var väl inte så farligt. Nu är den såld och jag har en bostad som passar oss perfekt i dagsläget.

Marie drog igång med en hel turné - det är starkt och modigt! Sådana kvinnor gillar jag!