Vison 2020 även för den politiska organisationen

Halmstads tre hjärtan Hemstaden-Kunskapsstaden-Upplevelsestaden är visionen som Kommunfullmäktige enades om 2007 och sträcker sig fram till 2020. De övergripande målområdena är nio till antalet och omfattar hela kommunens verksamhet. Meningen är att alla ska jobba åt samma håll i en målstyrd verksamhet. Nu är det dags att omorganisera politiken så att nämnder och förvaltningar på ett ekonomiskt effektivt sätt kan jobba enligt Vision 2020. Om Visionen ska bli trovärdig för medborgarna kan det inte vara som det alltid har varit i politiken.

Kanske ska vi ha färre kommunråd eller kanske fler eller inga alls? Kanske ska vi minska antalet ledamöter i fullmäktige? Kanske ska kommunråden också vara ordförande för ett målområde? Kanske kan man göra på ett nytt sätt för att få bort stuprören mellan olika verksamheter? Kanske kan det leda till fler aktiva politiker som deltar i debatten? Kanske kan skattepengarna räcka till mer verksamhet?

Hp skriver helt riktigt att ”Det är inget välarvoderat uppdrag men ofta otacksamt.” om att vara fritidspolitiker! Hur förändrar vi det? Något som inte fungerar idag skall ju vidareutvecklas och inte bara beklagas. Demokratin och Halmstadborna förtjänar aktiva och debattsugna politiker. Jag ser fram emot det kommande arbetet med att utveckla och omorganisera den politiska organisationen för att ta Halmstad in i framtiden.

Nu kommer lyftet i förskolan!

Regeringen satsar 600 miljoner under 2009-2011 på förskolelyftet. Det fungerar likadant som Lärarlyftet att staten står både för utbildningskostnaden på Högskolan och också en del av lönekostnaden. De som fortbildar sig behåller 80 procent av lönen. Förskolelyftet är en fortbildningssatsning för förskolans personal. Fokus är på barns språkliga och matematiska utveckling och ger förskollärare, barnskötare och personer med pedagogiskt ledningsansvar en bra möjlighet att utvecklas i sitt yrke. I Halmstad satsar vi på lyftet tillsammans med regeringen. Här kommer personal från förskolorna självklart att erbjudas förskolelyftet eftersom en satsning på barnen är en satsning på framtiden.

Skolverket arbetar just nu med att förtydliga förskolans läroplan som är från 1998 för att förtydliga uppdraget utifrån varje barns behov och förutsättningar. Men det gör inte betydelsen av omsorg och trygghet mindre eftersom alla delar är lika viktiga. Målen i förskolan gäller personalen och den pedagogiska verksamheten och det är detta som utvärderas och inte barnen. Det är en viktig skillnad mot skolans värld och jag anser att en bra förskola kan bidra till att fler barn senare lyckas i skolan.
Trygghet och omsorg kan inte ges om grupperna är för stora. Därför tänker jag fortsätta jobba för att sänka antalet barn i grupperna. Folkpartiet vill ha ett absolut tak i antalet barn eftersom det är det enda verktyget i kommunal verksamhet för att skapa trygghet och en förutsättning för bra verksamhet. Alldeles för många barn går 2009 i på tok för stora grupper

Kommuner och ekonomi i kristider

Skattehöjning eller inte?

Budgetplanering för 2010 (samt grovskiss i fom av planer för 2011,2012) pågår som bäst i Halmstads kommun. Den nya ekonomiska krisen blir ännu mer påtaglig när det helt enkelt finns avsevärt färre penningar i påsen att använda till den kommunal välfärden. Vilken verksamhet skall få mindre? Svaret på det är att alla områden påverkas av den nya "tajtare" ekonomin.

Pannorna ligger i djupa veck hos alla inblandade politiker och ingen i Alliansen vill höja kommunalskatten. Tiden är ur led och vittnar om den allvarliga grad av kris vi har när Moderaterna via sin partisekreterare uttrycker ok för en skattehöjning i de moderatledda kommunerna.

Problemet är att krisen kom så snabbt och bygger på prognoser, även planerna som togs förra året för 2010,2011 baserades på prognoser. Det blir ett konstigt perspektiv då årsredovisningen för 2008 visar på överskott, 2009 kommer att visa underskott även om vi drog i nödbromsen i december. 2010 verkar läget ännu svårare att hantera eftersom det ligger i planerna sedan flera år "önskat framtida tillstånd" och pengar har riktats till det i nämnderna. Och nu finns inte de pengarna i verkligheten när vi börjar närma oss.

När vi nu står inför ett faktum och behöver ta bort många miljoner för alla verksamheter så krävs det en krismedvetenhet hos all personal. I en kraftig kris brukar man kunna hjälpas åt.

Om man skruvar tillbaka verksamheterna ett par år till då man hade samma budget som man kommer att få 2010 (och rensar för inflation och lönehöjningar) så bör man kunna få vägledning.

Vad var ok då i verksamheterna och vad har vi gjort efter det som har ökat kostnaderna så mycket?

Vi har med gemensamma (alltså ingen kommentar om vem som styrt kommunen) krafter ökat den kommunala budgeten med över 1 MILJARD på 10 år och då kan det inte vara löneökningar och inflation som den ökningen bestått av.

1999 var Halmstad (vad jag kommer ihåg) en rätt hygglig kommun att leva i? Eller vad säger ni? Inte för att något var bättre förr men vi överlevde. När vi nu inte har mer än ett visst belopp att fördela så måste vi våga anpassa oss efter det. En skattehöjning slår bara mot dem som absolut känner av det och har lägst inkomster.

Tiden går fort Påskafton 2009

Det är över ett år sedan jag gjorde ett inlägg......

Hela 2008 gick energin åt till att sköta mina politiska uppdrag, komma på banan ordentligt efter sjukskrivning och hinna med mina barn. Idag har jag sedan ett år tillbaka ett nytt jobb och det företaget har en hygglig inställning till min roll som fritidspolitiker. Jag är borta mycket men får ihop det ändå på något sätt. :-)

Nu är jag sugen på att blogga igen och delge eventuella läsare mina funderingar. Vi ses!

Trevlig fortsättning på påsken

visdomsord

"As you walk down the fairway of life you must remember to smell the roses, for you only get to play one round." Ben Hogan

Godis och heta känslor

Jag är liberal och gillar inte förbud utan har en tro på individens egna förmåga att göra förnuftiga val. Men ibland, just när det håller på att utvecklas något som inte alls är bra för individen, så behöver samhället ingripa. Allmänhälsan försämras, tandstatus försämras och fetma brer ut sig bland barn och ungdomar. Hur länge ska vi vuxna titta på? Får barnen skylla sig själva? Vi vet ju att detta ger livslångt lidande och enorma kostnader i framtiden. När man är barn lägger man grundplåten för en kondis hos kroppen som ska räcka hela livet. Man har bara en kropp och den ska man kunna bo i länge!


I oktober beslutade Barn och ungdomsnämnden att förskolan och grundskolan skall vara en godisfri zon. Det exakta beslutet går att läsa här, öppna protokollet och scrolla till sidan 11. HP skrev att det var ett godisförbud och så kanske man kan tolka det. Vår intention i nämnden var något helt annat, att börja i någon ände att diskutera vad vi lär barnen att det är ok att äta. Det behöver diskuteras och barnen ska ha bra skolmat och inte klara av dagen genom att äta godis.

En målstyrd verksamhet har inga förbud utan mål att sträva mot! Många vuxna i skolvärlden verkar ha tolkat detta som en ny lag med "straff" för överträdelse och vem ska kolla att det efterlevs.......osv.

Reaktionerna var många i HP några dagar efter att jag hade yttrat att det inte är någon skillnad på godis, bullar, wienerbröd och kakor. Sockerinnehållet är ganska högt i allt. Sedan skrev jag också att vuxna ska givetvis föregå med gott exepel, för det ska vi väl? Eller tycker inte alla det?

Detta betyder inte automatiskt att det ska vara på något exakt sätt. En godisfri zon betyder att inom ett visst område så äter man inte godis eller dricker läsk utom givetvis när det är fest. Man måste ställa till med fest ibland och det är väl Halmstad ett bra exempel på i år när vi på många olika sätt har firat 700 år.

Jag fick göra debut i Radio Halland i samma veva och det var spännande. Synd bara att de klippte bort inledningen som jag tror var bättre än det som sändes :-) Men jag har lärt mig mycket om hur olika reaktioner kan bli och att detta med att stoppa sötsaker i munnen tydligen är heligt, kanske en mänsklig rättighet, vad vet jag.

(Jag behöver lära mig att tala långsammare och tydligare)

Världens mest jämställda land - igen??

Igen har Sverige utsetts till VÄRLDENS MEST JÄMSTÄLLDA LAND? Hur i hela friden ser det då ut i andra länder, hur illa är det att leva som kvinna? I artikeln som redogör för WEF´s ranking på E24 (Svenska Dagbladets näringslivssajt på nätet) finns en del "intressanta" inlägg från läsare. Läs själva och se nivån på debatten bla att: "Total jämnställdhet kommer råda när kvinnor beter sig precis som män. "

Varför skulle det råda jämställdhet när alla gör på det sättet som kallas manligt? På E24:ans sida i fredags när rapporten kommenterades så fanns det en nätfråga som löd: Är det jämställt på din arbetsplats? Svaren var antingen Ja eller Tillräckligt. Hur kan det vara tillräckligt jämtällt? Antingen så är det jämställt , dvs att kön inte spelar roll utan tex kompetens är avgörande. Eller så är det ojämställt! Det finns liksom inte någon "tillräcklig" jämställdhet!!

Rätta mig om jag har fel men så ser jag på det. Jag hoppas och jobbar för att vi ska ha ett samhälle där kön är oväsentligt i förhållande till andra faktorer. Där alla kan jobba med vad de vill och vara med sina barn så mycket de vill. UTAN att det ska vara vanligt/ovanligt i förhållande till vilket kön personen har. Jag känner flera unga pappor som är "huvudföräldern" till sina barn och alltid blir ifrågasatta eller ovanligt hyllade. Samma kommentarer hade varit otänkbara till en ensam mamma.

Usch för gamla unkna fördomar och könsroller! Att vi är världens mest jämtällda land i förhållande till andra länder betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och säga att tjejer har det hyfsat bra och borde sluta gnälla. Det är nu det egentliga arbetet börjar att vädra normer och värderingar så att vi kan skapa ett samhälle som passar för framtiden. Gamla könsroller fyllde den funktionen som samhället behövde då. Nu behöver vi dela på vardagens innehåll, dvs jobb och familj för att få det hela att gå ihop.

Kriser och drev

Här kommer en bit av Ekdals ledare i söndagens DN. Den handlar om medier och skuld och oskyldiga med tanke på den senaste (m)-avgången. Läs den för den är bra och tänkvärd.


Det är hon inte ensam om. TV 4 gjorde dubbelfel som först fyllde den makthavare man skulle bevaka, och sedan skyddade henne men i praktiken sänkte henne genom att lägga locket på.Anders Pihlblad vittnade till sist om att hans källa hade varit "jävligt glad i hatten". För det fick hon betala med sin karriär, medan reportern enligt egen utsago har fått "många dunkar i ryggen".Något för genusforskningen att bita i.


Reflektioner kring de bortjagade m-kvinnorna är att de hetsas för saker som är ganska "vanliga" egentligen. Betala barnvakter rätt ur egen ficka har väl antagligen hänt ganska ofta i världshistorien och även bland nuvarande äldre manliga politiker. Skillnade är att när deras barn var små så var det inte omoraliskt eller ens en fråga de fick. Att nu som Schenström gå på krogen och bli för berusad händer titt som tätt bland många andra. Sen var det givetvis helt fel om hon nu hade jouren eller om det bara är en efterkonstruktion, man undrar. Det har funnits högt uppsatta politiker och statstjänstemän med kraftiga alkoholproblem som har kunnat köra det racet - utan att behöva avgå. Det har väl varit allmänt känt att i Stockholm Stadshus var det vid alla tillställningar minst en herre som alltid var dyngrak - och frågan är väl om inte det var "tjänsten" fler gånger. Jag menar inte att det är ok att uppträda kraftigt berusad när man har ett ansvarsfullt jobb - men hur kan det bli ett drev av det. Vem startar det? Och varför går festkollegan helskinnad ur det hela?

Det finns nog många m-politiker som av ideologiska skäl inte betalat sin tv-licens. Det grundades i samband med att det kom fria reklamtv-kanaler och debatten var vild om vi skulle ha public service alls (för dem som minns). Sedan så verkar det gå bra att lämpligt bli förkyld när det drevet gick och klara sig med det...........hm. Varför är det bara yngre kvinnor som man har lyckats jaga iväg genom ett massivt drev?

Kvinnor är ingen "grupp"- vi är halva mänskligheten

Kvinnor är ingen"grupp" som har problem med representationen i politiska församlingar! Kvinnor utgör mer än halva befolkningen OCH kan vara invandrare eller offentliganställda eller vad som helst! Som vanligt skildras just kvinnor som en "grupp" likställd med andra minoriteter istället för ena halvan av den totala samlade mänskligheten.

I Dagens Samhälle #33.2007 kan man läsa: Moderatstämman sa nej till Moderatkvinnornas krav på ett tydligt mål för andelen kvinnor på ledande poster. Partisekreterare Per Schlingman anser inte att det är stämmans sak att precisera ett mål- Det finns fler grupper som är dåligt företrädda på ledande poster, det gäller också invandrare och offentliganställda, säger han.

Solklart fall av dålig insikt hos partisekreteraren och ett fall av "inte här och nu" men "sen" kanske. M-kvinnorna vill ha minst 40% representation till 2010 men diskussionen hamnade tydligen i "kvoteringsköret" vilket fick många att se rött. Kvotering tenderar alltid att handla om att någon utan kompetens skulle hamna i gänget. Men först måste man faktiskt var behörig att söka - sedan kan man kvotera utifrån det underrepresenterade könet.

Nej det blir bakläxa för Schlingman - kvinnor är ingen minoritetsgrupp!

Pengar och ansvar

Ekonomin går på högvarv och många har fått nya jobb. Statens finanser är bra och det amorteras på statsskulden. Kanon! Eftersom det ger utrymme för reformer som vi dessutom har råd att behålla när det kommer mindre bra tider. Om vi har en fortsatt hög statsskuld så kostar räntorna mycket och det blir mindre över till verksamhet.

Samma gäller i Halmstads kommun! 2006 och 2007 är ekonomin mycket bra - eftersom vi säljer ut en massa fastigheter. Men skatteintäkterna räcker inte ens idag till att finansiera verksamheten. Vi får det att gå ihop genom ränteintäkter på sparpengarna. Oppositionen tycker ideligen på insändarsidorna i Hallandsposten och i Kommunfullmäktige att det är bara att sätta sprätt på pengarna. Eller som ett av oppositionsråden uttryckte sig: man kan lägga en budget som inte går ihop eftersom det "klirrar till i kassan" nu när alla har jobb. Något oansvarigt resonemang av en toppolitiker.

Redan 2008, när vi inte säljer kommunala fastigheter, så är det knepigt att få intäkter och kostnader att gå ihop. Då kan vi inte i år sätta sprätt på pengarna hur som helst. Att även i framtiden ha en god ekonomi i kommunen borde ligga i allas intresse, även oppositionens.

Att sedan prioritera om i fördelningen av kommunens pengapåse - det kommer vi till längre fram.........

Mål i skolan

I kväll har vi haft gruppmöte med Alliansen i BUN (Barn och ungdomsnämnden) och diskuterat framtiden. Vi vill att skolan i Halmstad ska få förutsättningar att utvecklas till en målstyrd verksamhet full ut. Det ställer höga krav på professionen och ledarskapet att fortsätta utveckla skolan. Idag görs avstämning ute i verksamheterna på ekonomin och personalen men själva lärandet mäts inte. Det som är själva vitsen med skolan, elevernas lärande, utveckling och kunskap, mäts inte. Hur ska man då veta om man är på väg åt rätt håll?

Eleverna på 2000-talet lever i en helt annan tid än när du och jag var barn. De lever i ett tekniskt välutvecklat samhälle där kommunikation kan ske dygnet runt. Många har rest över stora delar av jordgloben och kan ha kompisar mycket långt bort.

Barn idag beskrivs som "lustbarn" och den tidigare generationen som "pliktbarn". Jag tycker att det är en bra beskrivning på ett annat förhållningssätt till tillvaron. Skolan ska hänga med i tiden och kunna rusta eleverna för morgondagen genom att erbjuda möjligheter till kunskap. Den kunskapen de behöver för sina livsval och för att självständigt skapa sig sin tillvaro. Vi ska ge dem möjligheter, riva hinder och skapa förutsättningar.

Blogg-tystnaden är bruten :-)

När jag fyllde 40 tidigt i vintras kände jag en knöl i bröstet. Det var bröstcancer och allt vad det innebar. Skriver detta för att dela med mig till andra drabbade eller oroliga kvinnor. Utan att dra en snyfthistoria kan jag meddela att det var en pärs att gå igenom. Men med envishet, seghet och viljestyrka har jag kommit ut hyfsat på andra sidan. Livet går vidare och man väljer själv hur man ska förhålla sig till cancer. Jag är färdigbehandlad, håret har börjat växa ut och jag har börjat jobba igen. Nu finns det energi för att skriva ner mina funderingar här.

Hur gör vi egentligen?

Sitter i min bil och väntar på grönt ljus för att köra ut på Laholmsvägen. Fram till övergångsstället myllrar en skolklass i en energisk våg. Alla stannar i god tid för att inte trängas och riskera att någon blir utputtad i gatan och den förbisvischande trafiken. Det är ganska många vuxna med och åldern kan vara 8-10 år på barnen. En hård hand tar tag i en elev för att stanna och ordna upp två och två i led. Jag kan inte se att eleven som blir skarpt tillrättavisad gör någon större motrörelse men blir igen hårt tillrättavisad och dragen i jackan med ett ryck. Hela situationen andas irriterad vuxen och en för skarpt tillrättavisad elev. Jag vet givetvis inte vad som har skett tidigare under utflykten.

Mina funderingar glider vidare till hur vi vuxna bemöter barn och elever och vad det får för konsekvenser för dem i ders fortsatta liv. Återkommande forskningsresultat visar att många elever får sitt namn negativt (skarpt) sagt många gånger under en skoldag(förskoledag) som en förmaning och uppmaning till något. En brysk hand som tillrättavisar vid ett övergångsställe visar på irriterade vuxna. Irritationen kanske kommer av att vara en i ett arbetslag som inte funkar som det var tänkt. Kanske är de för få vuxna i arbetslaget i förhållande till just de eleverna som bildar klass detta läsår? Kanske är flera kollegor långtidssjuksrivna, utbrända? Kanske är de slitna själva? Kanske tycker de att de har för dåligt betalt? Hur påverkar det alla barnen?

Jag vill att alla som arbetar med barn kan vara glada när de går till jobbet, trivas i sitt arbetslag, ha en bra chef, möjligheter att påverka sin arbetssituation, vara tillräckligt många till antalet. Kunna bli fler när den vana läraren redan vid terminsstarten kan konstatera att just dessa individerna i den här klassen gör att vi behöver vara flervuxna i klassrummet varje dag. Om alla elever ska få sin rätt till en bra skolgång tillgodosedd. Jag vill att det ska finnas möjlighet till flexibilitet som lärarna förfogar över. Jag vill att det även ska kunna vara självklart att släppa ifrån sig resurser till en annna grupp när det är tillfälle och möjlighet.

Vi måste börja med förskolan och höja statusen på förskolelärarans yrke. Höjd status kommer bla av en lön som står i relation till utbildningen. Status kommer med möjligheterna att bedriva verksamhet som är i linje med vad läroplanen för förskolan innehåller. Status kommer av att vara rimligt många förskolelärare till antalet barn och till rimligt många barn på varje avdelning. På detta finns inga exakta mättal utan beror på flera olika samband om verksamheten är bra eller inte. Men ett är säkert, att sätter man ett tak så blir barnantalet aldrig för stort. Att sätta tak ger ett tydligare underlag för budgeten och en tydlighet i vad verksamheten kostar. Det som måste ske politiskt är att förskolan får kosta vad det kostar efter att vi har bestämt hur verksamheten skall vara. Inte tvärtom att man får en påse pengar och så får det bli som det blir med så många barn som det råkar finnas just då. Det är en lång eftersläpning i planeringen av antalet förskolor vilket gör att man måste lösa det genom överinskrivning, med ett tak så går inte det!

Budget i BUN

I morgon ska vi i BUN (Barn- och ungdomsnämnden) besluta om hur mycket pengar som vi vill be Kommunfullmäktige om. Ramen är redan bestämd sedan tidigare men den behöver utökas. Förvaltningen har satt prislappar på det som skall/måste/bör göras och summerat det i en treårsplan.

Eftersom nästa hela nämnden är ny sedan årsskiftet har vi inte hunnit få tillräckligt med kött på benen ännu. Det vi ska besluta om i morgon är hur mycket extrapengar vi ska äska om. Det är en viktig diskussion för att kunna göra förbättringar enligt bla Skolverkets kritik. Men den 1,1 miljarden som budgeten redan består av skulle jag också vilja diskutera.

Här kommer några kloka tankar från en partikollega som också är ledamot i BUN:


Vad ska man säga? Jag håller med helt och alliansen i BUN är ganska enig om att förskolan skall prioriteras. Jag har tur, där mitt barn går i förskola är situationen mycket bättre men jag känner med föräldrarna och har full förståelse för de upplever sin situation.
Jag funderade över en annan sak. BUF har ca 2400 anställda och det går ca 13000 barn i skola i Halmstad, det ger 5,4 barn / vuxen. Om barngrupperna i förskolan snittar 7 barn per vuxen och klasserna i skolår F-9 snittar 20 barn per vuxen, vad gör då alla andra vuxna inom förvaltningen? Har jag förenklat beskrivningen för mycket eller finns det utrymme för effektivisering (riktad mot att förbättra för barnen)?

Skolverkets inspektion 2006 i Halmstad

Om storleken på barngrupperna i förskolan kan ni läsa på Fatima Svanås (fp) blogg och jag länkar här till Skolverket som har genomfört en inspektion under 2006 av Halmstads skolor. Kommunrapporten tar upp det som är positivt och att det finns många goda exempel. Det är bra men det finns även tyvärr en mängd dåliga exempel.

I den dagliga verksamheten bland de dåliga exemplen finns det många barn/elever som varje dag måste befinna sig i en tuff miljö med allt vad det innebär. I skolverkets rapport finns anmärkning mot bla storleken på barngrupperna i förskolan. Dokumentet heter Dnr 53-2005:3059 om ni surfar in på skolverket.se Inte bara storleken på barngrupperna får anmärkning utan man påpekar stora brister i det pedagogiska arbetets kvalitet. Halmstad har större barngrupper än andra jämförbara kommuner och det är mycket stora variationer. Personaltätheten varierer kraftigt och Skolverket menar att konsekvensanalyser måste ligga till grund för förändringar i barngruppernas storlek.

På måndag börjar mandatperiodens arbete i Barn och Ungdomsnämnden där jag är ledamot. Den nya majoriteten kunde inte få en bättre start än med Skolverkets färska rapport i handen för att påbörja förbättringsarbetet. Alla barn har rätt till en bra skola!

Hållbar utveckling - långsiktiga miljömedvetna beslut

Idag har jag lyssnat på en bra föreläsning om miljö och hållbar utveckling. Det var kommunen som bjöd in ALLA förtroendevalda och all personal till en föreläsning av Karl-Henrik Robért och Stefan Edman. De är enligt inbjudan två av Sveriges mest kända miljöföreläsare och de gav oss en bra grund för att kunna fatta långsiktigt miljömedvetna beslut. Kommunens Vision 2020 som sakteliga ska börja ta form på praktisk nivå kommer att innehålla många beslut som påverkar miljön.

Syftet med föreläsningen var att stärka det kommunala miljömedvetandet genom att höja kunskapsnivån. Detta var en grundläggande miljöutbildning som var väl genomförd och som gav mig massor att tänka på. Snart kommer dagens pp-presentationer och oh-bilder att finnas på kommunens hemsida och då kommer jag att länka dit. Avslutningsvis lades det på en bild om vad man som enskild individ kan börja med att tänka på och där var några bra punkter som jag hoppas på att snart kunna delge er alla läsare. Så länge kan ni kolla in kommunens miljösida

Det är jätteskönt att fylla 40 !

I morgon fyller jag 40(!) år och det känns riktigt bra! I dagens Hallandsposten kan man läsa om mig och det mesta blev rätt. Att jag är en gammal stalltjej skulle vara "ridskole-unge", vilket betyder att jag är mer eller mindre uppväxt på ridskola. Jag var där all ledig tid och med ett brinnade intresse för dessa fyrbenta kompisarna så fick man en hård och praktisk fostran som vara allt annat än gulligt och "tjejigt". Hästarna förde mig till Halmstad och det är jag glad för - så här snart 20 år senare.

Varför är det skönt att fylla 40? Jo man blir som bekant klokare med åren och förmågan att välja sina strider blir bättre. När jag var 20 så brann jag för allt och livet var mycket jobbigare, allt skulle man engagera sig i och övertyga alla i omgivningen att man alltid hade rätt :-)

Ett visst lugn infinner sig och även en större förmåga att njuta mer av livet vid 40

Jag - en kommunpolitiker

Igår hade vi det första "riktiga" kommunfullmäktigesammanträdet i rådhuset. Det var 74(!) punkter på dagordningen men de flesta var valärenden eftersom fullmäktige formellt väljer alla ordförande, vice ordförande, ledamöter och ersättare till nämnder och bolagsstyrelser. Förarbetet är gjort av alla partier som har nominerat sina kandidater och valberedningen har sammanträtt för att sammanställa och gå igenom alla förtroendevalda. De 60 ärendena som gällde val gick i ett rasande tempo, men före det så var det 14 ärenden varav en motion om när fullmäktige skall sammanträda. Dagtid eller kvällstid?

Dagtid vill många yngre ha för att kunna kombinera politik med småbarnsliv, men även för att ha orken att debattera ärenden vilket man kanske inte har om man har först jobbat 8 timmar för att sedan sitta flera timmar på fullmäktigemötet. Kommunfullmäktige hanterar en massa viktiga beslut som rör alla medborgarna i Halmstads kommun och ofta handlar det om stora belopp, då är det bra om alla är på alerten. Ett argument som används för att behålla möten på kvällstid är att alla inte kan få ledigt från sina jobb eller inte kan vara ifrån sina egna rörelser. Även det är sant men när man åttar sig ett uppdrag som kommunpolitiker bör man ha samrått med sin arbetsgivare om vad det innebär. Om fler diskuterar med sina arbetsgivare om vikten av att ha en bredare representation av befolkningen som sköter demokratin så ökar nog förståelsen. Det finns dessutom en massa människor som arbetar även på kvällen men många verkar tro att allt arbete sker 8-17 måndag - fredag.

För övrigt anser jag att man ska möblera om i fullmäktige det känns inte bra att sitta som i en gammal skolsal på rad efter hur man har blivit invald och partierna efter varandra. Vi borde åtminstone sitta partivis så att man kan se vilka som tillhör oppositionen.

Jag är nu ledamot i Barn och ungdomsnämnden (BUN), erättare i Kommunstyrelsen (KS) och ledamot av Kommunfullmäktige (KF). Jag har även ett uppdrag som ledamot av styrelsen i Halmstad 700 AB.

I BUN kommer jag att driva folkpartiets skolpolitik tillsammans med mina kollegor i Alliansen och det är en utmaning. Det är så mycket som ska förändras i skolan för barnens skull och vi får se hur vi ska börja, fyra år är en kort period i skolans värld. De förändringar som genomförs på riksplan i utbildningarna tar egentligen 10+3 är innan vi kan mäta resultatet genom att se hur de elever har klarat sig som passerar skolan efter att en förändring inträtt. Men trägen vinner!

"En sexists bekännelser - jag visste inte att det var så illa"

Fler män har på något sätt fått en polett att trilla ner. För Engström var det när hans dotter började bli vuxen och han insåg vilken arbetsmarknad hon skulle försöka få plats på. Han har själv systematisk valt bort kvinnor och sett förbi dem som om de inte fanns, och han är inte ensam. Läs hans bok "En sexists bekännelser - jag visste inte att det var så illa" och fundera, hur ser det egenligen ut i din omvärld. Jämställdhet börjar hos en själv och de valen man gör varje dag. Engström visar att det visst går att "lära gamla hundar sitta"!

Kapten Klänning - Gender Force

"Män vinner på jämställdhet"

Göran Lindberg blev kallad "Kapten Klänning" av någon som ville raljera över hans jämställdhetsarbete inom polisen. Han gjorde det till sitt "artistnamn" och forsatte sitt arbete. Han har bland annat varit rektor för polishögskolan och länspolismästare i Uppsala. Nu är han projektansvarig för polisens del i utvecklingspartnerskapet Gender Force och är mycket engagerad i jämställdhetsfrågor. Göran menar att vi inte alls har kommit speciellt långt - att vi är världens mest jämställda land är en väletblerad MYT. Männen måste inse att att de har allt att vinna på jämställdhet och hänvisar till internationell forskning. Företag som som satsar på jämställdhet har friskare, nöjdare och mer produktiv personal. Dessutom visar även dessa företag 20-40% högre vinst än genomsnittsföretag i samma bransch.

Vidare menar Göran att män generellt tycker att vi redan är jämställda och har man inte någon kunskap om frågorna så ser man inte heller att det pågår en ständig diskriminering av kvinnor i vårt samhälle. Alla män har ett eget ansvar att reagera - och agera och han förstår inte hur man bara kan sitta och åse våra bröders beteende.

Detta och mycket mer förelästes det om på NTG Argus Höstkonferens den 29/11 som handlade om "Hur får vi med fler män i jämställdhetsarbetet?" En mycket givande dag och många kloka saker sades av både föreläsare och publik(med många män).

Ska det hända något så måste det vara ett arbete som sker av både kvinnor OCH män för att förändra normerna i samhället.